Annandag jul och solen tittar till och med fram. Vi åt middag med min far och fru. Min pappa är en man född i slutet på 1940-talet och utan att gå in på detaljer tycker vi ganska olika om jämställdhet, rasism, vetenskap och klimatförändringen. Trots att vi älskar varandra blir det ibland dålig stämning. Det slog mig att jag på USC hade en gästföreläsare som pratade om hur olika generationer ser på familj. Om jag minns rätt var Generation X den första generationen som skapade en slags obiologisk familj av sina vänner. Tv-serien Friends var idealet och föräldrar var personer man bara träffade när man måste. Generationen efter X, millennials, såg sina föräldrar som kompisar. Många av föräldrarna till millennials fick barn när tv-serien Cosby Show var stor och där det nya var att mammor och pappor inte var auktoritära figurer, utan pratade och resonerade med sina barn som om de var jämlikar. Nästan. (Och ja, föreläsningen hölls före Bill Cosby visade sig vara en våldtäktsman). Okej, karikerat, men ni fattar. Ni tycker förresten kanske att tv-seriers påverkan på folk är överdriven, men när jag pluggade i LA använde så gott som alla föreläsare just film- och tv som referenser i tänkbara och otippade scenarier. Föreläsarens teorier handlade visserligen om ungdomar i USA, men jag tyckte ändå att det var intressant. Att generation X var den första generationen som skapade sin egen familj av vänner och att generationen efter (millennials eller generation Y) står närmare sina föräldrar. Jag antar att moderna mammor och pappor generellt blir allt mindre auktoritära och att det gör att det är lättare att skapa vänskapsförhållanden med sina barn och att millennials och yngre kanske därför gärna umgås med sina päron. Äh, jag vet inte. Men jag hoppas innerligt att Vidar och Majlis vill hänga med oss annat än på högtider och av plikt när de är vuxna. Read more
