Johanna Ö skriver om jämställdhet och föräldraledighet och jag känner så väl igen mig bland annat här:.”.. Jag blir till exempel arg på mig själv när jag vill byta kläder på vår son för att hans pappa har klätt honom i kläder som jag inte tycker matchar. Vilka signaler skickar jag ut till min man? Att han inte är kapabel att klä vårt barn? …” Jag jobbar jättemycket på att aldrig säga något till Magnus ens då jag för en kort stund blir blind av att titta på Vidars klädsel.Nå barnkläder är inte poängen med Johannas krönika, utan föräldraledigheten. “…Min man och jag delar nämligen inte lika på föräldraledigheten. Det gör oss knappast unika. Det är faktiskt bara någon procent av svenska föräldrar som delar helt lika. Med den takt som detta förändras kommer det att dröja till 2034 innan mammor och pappor är hemma lika länge med sina barn. Det är med andra ord min sons generation som kommer att stå för jämställdhet på det området..” Äh, läs hela krönikan här. Read more
