Gott nytt år, Peppe! Jag är nyfiken på att höra dina tankar kring hur Vidar förhåller sig till flytten. Har själv en treåring + en till på väg, och vi ska flytta inom Helsingfors nästa vecka. Denna lilla flytt ser ut att förorsakaen massa oro; frågor om “ska jag bo ensam i nya huset”, “får jag ta med mig den här leksaken”, mm. Undrar hur hon skulle förhålla sig till en större omställning, dvs en flytt till ett annat land. Ju äldre barn blir desto större vikt har ju också kompisarna, och det känns trist att tänka att man skulle “uproot” en liten person så totalt. De har ju inte möjlighet att hålla kontakt med gamla kompisar på samma sätt som vi vuxna, så realistiskt sett tappar de säkert kontakten med många kompisar helt till den tiden de är borta. Vi håller fortfarande drömmen i liv om att en dag flytta nånstans långt bort där det är varmt och livet känns mer njutningsfullt – men samtidigt undrar jag hur besvärligt det skulle vara. Bodde i London på tumis med min man i 7 år, och gud hur lätt det kändes då Hej och gott nytt år!Vidar var drygt tre när vi senast flyttade till Los Angeles och han är kanske, precis som jag, en late bloomer, men jag tror att han lade grund för en stor del av sina allra första minnen här. Han verkar uppleva det som om han tillbringat hela sin barndom i Kalifornien och hösten i Helsingfors bara var en kall och mörk parentes. När folk i Finland frågade honom var han bor svarade han alltid glatt: Los Angeles! och här informerar han dagligen både mig och Magnus att vi aldrig ska flytta bort från LA. Jag tror visserligen att alla barn är olika och att det är lättare att flytta för vissa än för andra. Men också att det är en bra erfarenhet för barn att lära känna nya människor och få nya vänner. Er familj finns ju kvar för att ge stabilitet och trygghet. Och när bebis nummer två kommer har treåringen en konstant kompis, vare sig hen vill det eller inte.Det kommer att gå bra. Grattis till bébén i magen! Read more
