F’f6rsta dagen av fashion week avklarad. S’e5 mycket yta och p’e5klistrade leenden att jag vid ett tillf’e4lle var tvungen att diskret kr’e4kas i min handv’e4ska. Som tur v’e4njer man sig efter n’e5gra dagar och tycker att fashionistas ‘e4r ett okej sl’e4kte OCH ord*. Det som tekniskt sett inte borde vara m’f6jligt h’e4nde naturligtvis p’e5 den 45 minuter l’e5nga flygresan mellan Helsingfors-Vanda och Stockholm. Blue1 tappade bort mitt bagage. Trots att Pyret och jag checkade in samtidigt var det bara mitt som f’f6rsvann till Burkina Faso eller G’e4vle Eftersom jag ‘e4r van vid att bli trampade och spottad p’e5 av flygbolag ryckte jag bara p’e5 axlarna och accepterade mitt ‘f6de. Min flygplanskarma ‘e4r s’e4mre ‘e4n de arga killarnas som krockade med hus i sina flygplan f’f6r n’e5gra ‘e5r sedan. Nu ‘e4r klockan knappt ‘e5tta och jag har precis vaknat upp mellan tv’e5 rufsiga blondiner. Karin vill skynda ner till hotellfrukosten som hon dr’f6mt om sedan ig’e5r eftermiddag. M’e5ste ‘e5terkomma lite senare. *fast’e4n det absolut inte ‘e4r det. Att man man v’e4njer sig vid det beror bara p’e5 ens egna ‘f6verlevnadsinstinkter. M’e4nniskan har en fantastisk f’f6rm’e5ga att anpassa sig till de mest bisarra livssituationern. Read more
