N’e4r vi ‘e4nd’e5 ‘e4r inne p’e5 temat politiker och kl’e4dmissar spillde jag -f’f6ga ‘f6verraskande- en stor sked bl’e5b’e4r/hallonsmoothie* p’e5 den vita soffan, mitt br’f6st OCH p’e5 min svarta kl’e4nning ig’e5r kv’e4ll. Jag putsade upp soffan och tvagade min kropp, medan jag i ‘e4rlighetens namn inte ‘e4gnade kl’e4nningen den uppm’e4rksamhet den f’f6rtj’e4nade**. Sk’f6ljde bara upp den i lite hett vatten och kr’e4ngde p’e5 den igen i morse. P’e5 cykeln, n’e5nstans vid Docksgatan p’e5 v’e4g mot Mannerheimv’e4gen 18, r’e5kar jag se ner p’e5 mitt l’e5r och uppt’e4cker en mycket autentisk Monica Lewinsky-fl’e4ck*** p’e5 kl’e4nningen. Bl’e5b’e4rsfl’e4cken hade under natten (genom en kemisk reaktion?) utvecklats till en suspekt vitkornig plump. Det k’e4nns varken professionellt**** eller okej. Jag k’e4nner mej snarare lite smutsig. Och kr’e4nkt. CSI Helsingfors? *glassen var slut s’e5 vi var tvungna att improvisera ihop ett supplement.**f’f6rdelen med att kl’e4 sig i svart.***eller tekniskt sett h’e4rstammande just den fl’e4cken v’e4l fr’e5n Bill Clinton.****eftersom jag sannerligen inte jobbar som praktikant i Vita Huset. Read more
