Jag fick precis ett telefonsamtal som starkt kritiserade spr’e5ket i Livet och Helsingfors. M som ringde, tyckte att jag sm’f6rade alldeles f’f6r mycket med v’e5rt v’e4stra grannland och att anv’e4ndningen av “‘f6rngott” i g’e5rdagens julklappsinl’e4gg drog skam ‘f6ver alla finlandssvenskar. “Det var droppen som fick min b’e4gare att rinna ‘f6ver. Peppe, det heter faktiskt dynvar” sa M lite besviket. Och fortsatte med att p’e5peka att jag borde respektera mina r’f6tter och anv’e4nda det spr’e5k vi verkligen talar h’e4r i Helsingfors (eller Westend, om man ska vara exakt, d’e5 det kommer till M). Basta! Jag sk’e4ms. Jag ‘e4r en finlandssvensk f’f6rr’e4dare. Fr’e5n och med nu ska mina inl’e4gg fyllas av dynvar, kiva, morjens, byka, orento, h’e5sa, dorma, r’e5dda, semla (det ‘e4r inte det ni tror), skyddsv’e4g, dyna, fyrk, st’f6psel, safka, jatkon, krabbis, etkon och s’e5 vidare. Jag ber h’e4rmed om urs’e4kt f’f6r mina tidigare (och framtida) synder. F’f6rl’e5t. Ni f’f6rtj’e4nar att bli behandlade b’e4ttre ‘e4n s’e5 h’e4r. Read more
