Imorse d’e5 jag f’f6rs’f6kte h’e4lsa p’e5 min promenadpartner Krista som stod och v’e4ntade p’e5 mej i h’f6rnet av Kaleva- och Abrahamsgatan kom det inget ljud ur mej. Ist’e4llet fick jag mima “gumoron” och med gester som kunde ha imponerat p’e5 vilken d’f6v person som helst visa att jag hade ont i halsen och uppenbarligen inte kunde prata. Ungef’e4r vid Skillnaden fick jag fram n’e5gra ord och fast’e4n det l’e4t som om jag skulle ha kedjer’f6kt de senaste 40 ‘e5ren gick det till slut att f’f6ra en ganska normal konversation med mej. Det som jag trodde var irritation av f’f6r r’f6kiga barer d’e5 jag kom hem natten mellan l’f6rdag och s’f6ndag visade sig allts’e5 vara en regelr’e4tt f’f6rkylning. Sensmoralen: stackars mej. Read more
