(Ni som har läst den här bloggen i mer än några månader kan för övrigt hoppa över det här inlägget, ni vet redan allt.)Några tankar, det var nån i den här kommentarstråden som undrade om det enda mätinstrumentet feminister har är exakt på dagen uppdelad föräldraledighet?Det korta svaret: Nej. Det långa svaret: Det finns många olika människor och falanger inom feminismen, alla tycker inte exakt samma sak eller kan ensas om samma metoder, men just därför är det också så en rörelse utvecklas. En statisk organisation där alla är ense om allt blir fort förlegad eftersom samhället omkring den ständigt förändras. Det som är gemensamt för feminister är att vi jobbar för alla människors lika värde och möjligheter oberoende av kön, hudfärg, etnicitet, klasstillhörighet, sexualitet eller funktionsförmåga. Och för att återknyta till frågan om föräldraledighet. Föräldraledighet är inte det enda mätinstrumentet på jämställdhet, men om en majoritet av det ena könet (vi förenklar och delar upp världen i kvinnor och män) gör vissa saker (till exempel sköta om barn) och en majoritet av det andra könet sysslar med andra saker (till exempel jobba som ingenjör) blir det svårare att välja fritt för båda könen eftersom de förväntas ha vissa egenskaper och kunskaper bara på basen av sina kön. En ojämställd värld är en lite mindre fri värld. Staten tvingar för övrigt ingen att stanna hemma med sitt barn eller att jobba jättemycket. Mammor och pappor får i dagens Finland dela upp föräldraledigheten precis som de vill. Många feminister strävar däremot efter att staten ska ekonomiskt stöda föräldrar som stannar hemma lika länge med barnen. Det nuvarande systemet (har knappt förnyats sedan 1980-talet) med så kallade mamma- och pappamånader styr nämligen mödrarna att ta ut mer (så kallad) ledighet än papporna. Ett alternativt förlag är 6 + 6 + 6-modellen, men det kan vi prata om en annan gång för nu blir det här så himla långt. Read more
