För några år sedan tyckte jag att The Mindy Project var en ganska irriterande tv-serie eftersom Mindy stort sett bara fokuserade på att få den snygga läkaren Danny Castellano. Castellano var butter, konservativ och hade en ganska unken uppfattning om hur ett parförhållande ska vara. Speciellt säsong tre var riktigt obekväm att kolla. Jag fortsatte ändå och i säsong fyra lyfte serien. Mindy lämnar det hon trodde var den ultimata drömmen och blir ensamstående mamma. Här är en bra text kring det, jag gillar speciellt det sista stycket: “Nu för tiden verkar feminism så himla enkelt. En tar på sig en t-shirt med texten ”The future is female”. En lyssnar på Beyoncé och Taylor. En skriver ”en”. I all den här symboltätheten tycks vi ofta glömma att de verkliga utmaningarna fortfarande finns på helt andra plan. Jag kan måla hur många plakat som helst, men jag sätts inte på allvar på prov förrän jag börjar leva. Möter kärlek. Mina egna underliggande idéer om vad som borde vara min plats, min roll, mina drömmar. The Mindy Project klarar av att visa båda de här perspektiven på en och samma gång. Läppglans OCH varannan vecka.” Jag tänker ofta på just detta. Hur jag själv lever feministiskt, det är en sak att skriva och prata om det, men en helt annan att göra feministiska handlingar. Jag försöker till exempel granska mitt eget heteroförhållande, hur medvetna Magnus och jag än är påverkas vi såklart hela tiden av omvärldens massiva tyngd av könsstereotyper. Så fort vi inte har koll slinker patriarkatet in. När Majlis ännu är så här liten och kräver ganska mycket omsorg funderar jag mycket på hur vi delar upp matandet, nattvaknandet och blöjbytandet (måste fråga Maggan om han alls tänker på det ur ett feministiskt perspektiv). Finns det en underliggande, om än väldigt osynlig, uppfattning om att det är liiiiite mer min uppgift än Maggans eftersom jag är kvinna. Och är Magnus uppoffring liiiite större än min när vi delar lika eftersom han är man. Jag vet inte, men tror att det är dumt att tro att vi inte är påverkade av kulturen vi lever i. Check yourself, hela jäkla tiden (och samtidigt inse att det inte går att leva att felfritt feministiskt liv i ett patriarkat). Förresten, ett annat tips på en SJUKT BRA tv-serie med en icke-vit huvudperson är Insecure. Plus filmat i ett Los Angeles utanför de vanliga Los Angeles-vyerna. Read more
