Jag har tänkt på en grej gällande den trendiga feminismen. Det är ju superfint att allt fler tar till sig feminismen, men det har också lett till att folk gör vad som helst och efteråt konstruerar de en förklaring till varför deras agerande är feministiskt. Visa upp en snygg, smal och sexig kropp = feminism eftersom man tar kontrollen över hur kroppen visas upp. Träffas och sticka vantar = feministiskt för att det är en traditionell kvinnosyssla med låg status som man gör cool. Inte dela föräldraledigheten = eftersom man själv av fritt val bestämt sig för att inte dela är det eget val och vad är väl mer feministiskt än den fria viljan? Och så vidare, ja ni fattar. Så här tänker jag: det är omöjligt att vara en perfekt feminism i ett patriarkat. Därför borde vi bara mindre stränga mot varandra. Alla våra handlingar måste inte vara feministiska. Det sagt: Genom att göra efterkonstruktioner på hur våra handlingar egentligen är feministiska urvattnar vi själva begreppet. En feministisk handling är en handling som tar ett steg mot ett jämställt samhälle. Oftast är handlingarna obekväma, provocerande och lite jobbiga för alla inblandade. Det beror på att de utmanar normen, alltså det vi är vana vid. Det blir kanske lite dyrare, besvärligare och sämre stämning, men om vi bara feministhandlar medhårs fortsätter allt som förut. Inga normer bryts och patriarkatet fortsätter att härska. Det sagt ska folk såklart få posera sexigt och vara vackra, träffas och sticka tröjor och stanna hemma hur länge som helst med barnen, men det är inte nödvändigtvis feministiska handlingar. Eller tänker jag fel här? Read more
