Den h’e4r f’f6rmiddagen har jag mest suttit p’e5 olika m’f6ten, gjort sm’e5 anteckningar i min Ipod Touch och nickat allvarligt. D’e5 och d’e5 har jag kommit med ett och annat seri’f6st f’f6rslag och d’e5 det beh’f6vts besviket skakat p’e5 huvudet och h’f6jt p’e5 ‘f6gonbrynen ‘e5t farbr’f6der som konstruerat ordvitsar. Det som fascinerar mej med farbr’f6der* runt min egen pappas ‘e5lder ‘e4r deras sj’e4lvs’e4kerhet. Trots att ingen annan skrattar ‘e5t deras vitsar forts’e4tter de ober’f6rt p’e5 samma bana, de kan utan n’e5gon som helst sj’e4lvkritik ber’e4tta samma historia g’e5ng p’e5 g’e5ng**, de avbryter andra utan minsta lilla skam i kroppen och byter samtals’e4mne utan minsta lilla f’f6rvarning. Finns det n’e5n slags hemlig farbrorskurs man kan g’e5 p’e5 f’f6r att l’e4ra sig dylik kaxighet? *jag generaliserar s’e5 mycket jag vill. Tack s’e5 mycket.**inte s’e4llan med sig sj’e4lv i huvudrollen. Read more
