När man flyttar till ett nytt land är det mer än bara språket som kan vara utmanande. Jag upplever att de stora kulturella skillnaderna inte är utmanande eftersom de är så tydliga och man som inflyttad därför kan göra ett tydligt val mellan att kasta sig in i dem eller att betrakta dem på avstånd. En annan sak är detaljerna, de som är nästan som hemma, men ändå inte helt.Jag läste en krönika av Lena Andersson i Svd där hon förfasade sig över att folk börjat svara på ett tack. Enligt Andersson blir det en justering av makt när den som utfört en tjänst svarar med ett varsågod. Motvilligt måste jag erkänna att jag kände samma sak när jag kom till USA. Att se eviga you're welcome efter ett thank you var lite för mycket. Jag till och med förklarade för min väninna Tamara (som lärt sig svenska för att kunna läsa mina böcker) att det inte behövs ett varsågod efter ett tack. Sedan insåg jag att det är oartigt att inte säga you're welcome på engelska. Kulturellt går det inte att göra en direkt översättning. Så för min del räcker det med att lyfta en hand eller säga nemas problemas på svenska, men på engelska vill jag ha ett you're welcome.Vad tycker du?
