Häromkvällen hälsade jag på min vän Anna och vi pratade bland annat om alla bra kvinnor vi känner. Anna är väldigt bra på att skapa kvinnliga nätverk omkring sig och det slog mig att om jag fick ge mitt tjugoåriga jag ett råd skulle det vara att bry sig mindre om att vara en av killarna och mer om att satsa på stark kvinnlig vänskap. Jag har själv aldrig haft ett enhetligt tjejgäng, utan umgåtts med folk från olika håll, men det har väl gått ganska bra ändå. Är mycket tacksam för mina vänner, många av dem är internetkompisar, folk vars bloggar jag läst i nästa tio år och som jag under de senaste åren träffat. Andra har jag snubblat över av misstag, genom andra vänner, professionellt eller andra vägar och vägrat släppa taget om. Tänker ofta på att min vän Hanna berättade att hennes mamma när hon var yngre sagt att killar inte är så viktiga. Vill lära Majlis samma sak, att inte fundera så mycket på snubbar. Tror livet blir lite roligare då. Plus att det alltid löser sig med killarna. Av alla mina vänner, som jag älskar väldigt mycket oberoende av kön, är det till 90 procent kvinnorna som hjälpt, tipsat, stöttat och lyft. Killarna har mest varit sköna och roliga. Ett annat råd skulle vara att det mesta tar mycket längre än vad man tror, att alltid använda solkräm, att tacka ja till jobbet i Bryssel och att det mesta faktiskt går över hur hemskt det än känns just nu. Ni då, vad skulle ni tipsa er själva om när ni var tjugo? Read more
