I dag länkar en massa folk till Underbara Claras text Eremiten i mig. Clara skriver om hur hon ständigt längtar efter att ha mera tid för sig själv och hur hon nästan aldrig kontaktar sina vänner för att boka träffar: “Det händer nästan aldrig att jag ringer och vill träffa en kompis. I alla fall är jag dålig på att självmant prioritera det. Ringer vänner till mig vill jag gärna ses, men jag måste bli påmind om deras existens, för själv påminner jag mig inte.”Precis som nästan alla som kommenterat känns det som om jag själv skulle ha skrivit den här texten. Jag gillar folk, är social, men längtar i ständigt efter att få vara helt ensam. Och om det verkligen är så här, att det flesta av oss drömmer om lite mera tid för sig själv, borde vi då inte bara lita på att vänskap håller trots att man inte träffas hela tiden? Mer ensamhet till folket! Liksom. Min goda vän Anne Hietanen brukar säga att man säger ja till sig själv när man tackar nej till någon/något annan/t Read more
