Nu ‘e4r det officiellt. Jag ‘e4r en gammal m’e4nniska. H’e4romdagen ‘f6ver en kaffe/’f6l med Calle p’e5 Nolla h’f6rde jag mej sj’e4lv som i slow motion s’e4ga: “Ja, Trean ‘e4r ju redan sexton. Det ‘e4r otroligt s’e5 fort de v’e4xer upp.” Det var lite som en n’e4ra-d’f6den-upplevelse*. Jag sv’e4vade n’e5nstans uppe i taket och f’f6ljde med konversationen fr’e5n ovan. Det var om’f6jligt att hindra mej fr’e5n att uttala de f’f6rhatliga orden och n’e4r det var sagt satt Calle och jag en l’e5ng stund tysta och lite ledsna. Den ljuva ungdomen ‘e4r ‘f6ver nu. Inom kort kommer jag att bli r’e4dd f’f6r ton’e5ringar, sj’e4lvvakna i ottan, titta p’e5 tv p’e5 l’f6rdagar och r’f6sta p’e5 samlingspartiet. *antagligen borde jag h’e4r ha valt det starka ljuset i tunnelns ‘e4nda. Jag ‘e4r uppenbarligen ‘e4nd’e5 s’e5 gammal att jag lika g’e4rna kunde vara d’f6d. Read more
