På tal om litteratur så irriterar jag mig allt mer på genren chick lit. Inte på innehållet i sig, det finns en massa underhållande och välskrivna böcker chicklitten. Jag tycker mig ändå märka att den här kategorin blir allt bredare och så fort en kvinna skriver om kvinnor eller om kärlek nischas historien fort i chick lit-facket. Det är liksom tryggare så. Allt har sin plats. Eftersom det kvinnor gör fortfarande har lite lägre status än det män gör (exempel: När medelålders män börjar cykla (på dyra, avancerade cyklar) stiger plötsligt folks medvetenhet om cyklism. När kvinnor och barn och de som inte har råd att äga bil cyklade fanns det ingen status i velocipederna) är det lite, lite skämmigt att läsa chick lit. Läs Krig och fred eller Jens Lapidus istället, för helvete. Jag hoppas att litteraturen inte får samma uppdelning som sport. Fotboll och damfotboll. Normen och undantaget. Böcker och kvinnoböcker. Kvinnor läser böcker av kvinnor och män. Män läser böcker av män. Eller åtminstone inte chick lit. Det här tänkte jag på medan jag sprang. Ursäkta generaliseringen och rätta mig om jag har fel. Eller det gör ni nog ändå, det här är ju trots allt en blogg. Read more
