Alltså, jag vill bara skrika ut hur duktig jag varit idag. För oss som definierar vårt människovärde på basen av hur mycket vi presterar har det varit en toppendag: Klockan är bara tre och jag har gjort två poddar mellan klockan 7-9 och sen medverkat (om än ganska passivt) i Friday Labs föreläsning om att skriva. Temat i Friday Lab i maj är skrivande och idag var det Kugge som föreläste om sin skrivprocess. Kugge har nyligen kommit ut med sin andra roman och det var intressant att höra hur hon jobbar. Nästa vecka ska jag tala om hur det är att försörja sig på skrivande och månadens utmaning är att skriva lite varje dag. Perfekt för mig som jobbar på en roman! Tycker för övrigt att ni ska komma med i Friday Lab, det är så fantastiskt bra stämning där. Sen skrev jag på en artikel som jag trodde att skulle vara en quick fix, men har filat på den i snart fyra timmar. Glöm allt jag sa om att tjäna pengar på att skriva. Det är inte konstanseffektivt. Igår var lyckligtvis en helt annan sorts dag. Vi åkte upp till Topanga och lekte med hästarna. Jag fortsatte öva på att rida helt utan sadel och träns. Sequoia var på piggt humör och småbockade lite och jag kände den där känslan jag senast känt på ridläger när jag var barn. Den där hisnande glädjen blandat med lätt skräck. Kommer jag att trilla i backen eller ej? Höll mig kvar på hästryggen den här gången, men om det fortsätter så här kommer jag nog att trilla av snart. Unnar er alla att känna LIVET på detta sätt. På vägen hem upptäckte jag en fästing på min axel och det var långt mycket läskigare än att galoppera utan sadel och träns. Sen red Majlis barbacka på ponnyn Cinnamon en stund. Hon trillade av och landade på rumpan, men jag lyckades övertyga henne om att alla riktiga ryttare trillar av ibland. Till och med Vidar red en sväng och lekte sedan target med Sequoia. Och Magnus övade natural horsemanship. Familjen gjorde det inte ens bara för att göra mig glad utan verkligen för att det var kul (sa de i alla fall åt mig). Otroligt bra söndag. Read more
