Det sämsta med att hälsa på i Finland och Sverige är att åka iväg och veta att det kommer att ta länge innan man ser alla fina människor igen. Efter att mina föräldrar skildes bodde vi hos pappa ibland och dagen han skulle köra oss till mamma igen var han alltid på uselt humör och ställde till med bråk för att han var så ledsen för att vi skulle åka (detta insåg jag långt senare). Jag är lite rädd för att bli likadan. Sur och stingslig för att jag är ledsen Sista kvällen åt vi kräftor på Pyrets och Miikas veranda. Vi passade också på att fira min födelsedag i förtid (ähum, den är ju i dag den 12 augusti). Det var skönt att tillbringa precis hela dagen på Petas. Den här Helsingforsvistelsen har nämligen varit tightare än någonsin. I onsdags gick jag sexton kilometer utan att lämna kärncentrum, men hann också träffa ungefär åttio procent av alla jag ville träffa. Känner en sån ambivalens, älskar ju Los Angeles, men jädrans så det är fint att träffa vänner i Helsingfors och Stockholm. På fredagen skulle vi ta Viking Line över till Stockholm (rekommenderar VARMT veganburgaren på grillrestaurangen OCH att äta frukost på Food Garden, båda extremt bra matupplevelser), men eftersom färjorna gick enligt sommartidtabeller hann vi äta en sen lunch på The Cock med Karine och Rasmus och Karines systerdotter. Ville bjöd på ostron och det var så mysigt att vi stannade där precis hela eftermiddagen. Inte nog med att den gulröda hammaren är extremt störande i sig, den för också ett fruktansvärt pipande ljud när den träffar sitt mål. Jag har gjort mitt bästa i att “glömma” den på olika instanser, men den hänger segt med. Jaja, nu ska jag ut och fira födelsedag. Jag är av den sorten som ÄLSKAR födelsedagar. PS nytt för i år: gratulationer på LinkedIn. Där ser man. Read more
