På sistone har jag jobbat väldigt mycket och eftersom Majlis är i en ganska krävande ålder har jag känt ett ständigt dåligt samvete för att Vidar inte bara varit en tålmodig storebror, utan också fått mycket mindre av min uppmärksamhet. Sagt och gjort, i dag köpte jag mig fri och tog ut Vidde på middag och bio. Nä, nu försökte jag bara låta tuff. Jag köpte mig inte fri, det var väldigt fint, an honor and a privilege, att få tillbringa en eftermiddag och kväll med min förstfödde. När jag bodde i Holland i början av 2000-talet tyckte jag det var väldigt coolt att man kunde köpa öl (Grolsch i flaskor som hade en kork man kunde poppa upp) före och under pausen på bion. I praktiken ledde ölen bara till att alla sprang ut och in på toaletten under hela visningen. Här i Los Angeles kan man ofta köpa ett glas vin och när man sedan sätter sig i bänkarna, som mest påminner om business class på flyget, känns det extremt lyxigt. Nu är det ju en tid sedan jag gick på bio i Helsingfors, så jag kan ha helt fel, men mina minnen från att gå på bio i Finland är bänkar som ej går att justera och torra popcorn. Obs! Referensen är tio år gammal. Vi såg Coco och jag grät så mycket att Vidar var tvungen att lite diskret himla med ögonen. Kan inte påstå att den skulle ha klarat av Bechdel-testet, men mycket fin var den ändå. Starkt filmtips! När vi promenerade hem passade jag på att berätta om min mormor, Vidars gammelmormor, Majlis och vilken älskvärd person hon var. Påminde mig själv om att be pappa berätta mer om mina farföräldrar. Tiden bara susar iväg och innan man hinner stanna upp och fråga är det försent. Bild: Pixar. Read more
