New York Times The Daily hade ett avsnitt om Ozempic och jag tycker det är så spännande. Diabetesmedicin som också hjälper mot obesitas. Och mot olika beroendesjukdomar. Men kostar, out of pocket, kring 1000 dollar i månaden och du måste äta den resten av ditt liv. Om hur lite forskning det ännu finns och hur vissa mår bra och andra riktigt dåligt av den.Jag tänkte prata om avsnittet i Maggans och min podd, men skriver av mig här först. The Daily-avsnittet nuddade vid temat monokultur i skönhet. När det i allt större utsträckning blir möjligt att göra ingrepp, ta mediciner och forma kroppen (tänker inte minst på artikeln om porslinständer i förra nyhetsbrevet) i kombination med att det finns plattformar / influerare som når extremt många människor, leder det till att vi alla ser allt mer lika ut? Det finns en skönhetsideal som allt fler försöker efterapa.Nu finns det alltid någon som ropar att hen absolut inte bryr sig som trender och ideal (good for you), men jag tror att alla som lever ett någorlunda uppkopplat liv inte kan undgå att påverkas. Det kanske inte leder fillers, men det leder till en tanke om att det finns ett rätt sätt att se ut som kvinna. Den här tanken, tror jag, ligger med eller mindre subtilt hos de allra flesta.Eller vad tycker ni? Lever vi i en monokultur av skönhet?
