För få lite tröst efter att tryckeriet argt ringt mej sju gånger för att fråga om det kommer att komma in någon tidning idag, går jag till köket på ekonomiavdelningen och märker till min stora glädje att någon kokat kaffe. Detta är sällsynt och betyder vanligtvis att kaffet är till för mötesgäster. Men en liten kopp kommer väl ingen att sakna, tänker jag för mej själv. Häller således tyst upp en kopp kaffe* och smyger tillbaka till redaktionen. Redan vid den första sippen märker jag att någonting är fel. Äckligt kaffe räcker inte till för att beskriva substansen. Det är som om någon glömt en slurk sump i kaffekokaren 1994 och sedan hittat vätskan igen i morse och helt sonika värmt upp det. Kanske också kissat i det. Hatar de sina gäster på ekonomiavdelningen? *rebelliskt nog i en av de FÖRBJUDNA kopparna som bara är till för gäster. Jag är lite av en Che Guevara. Read more
