… ‘e4r om en tr’e4dg’e5rd utan blommor”, brukar min far stolt konstatera samtidigt som han klappar sig p’e5 sin buk. Eftersom jag inte ‘e4r s’e4ker p’e5 uttalandets korrekthet d’e5 det kommer till mej sj’e4lv gjorde jag ig’e5r n’e5nting jag aldrig gjort f’f6rut. Som bekant ska man ju prova p’e5 allt (f’f6rutom sina egna syskon och folkdans) och just d’e4rf’f6r utf’f6rde jag ig’e5r morse en joggingrunda. En joggingrunda. Helvetet fr’f6s samtidigt till is. Jag kan inte p’e5st’e5 att det p’e5 n’e5t s’e4tt var behagligt. Man blir svettig och andf’e5dd, samtidigt springer det en massa sm’e5 klotformade tanter f’f6rbi en, utan att verka det minsta anstr’e4ngda. Ens ben v’e4xer i massa och v’e4ger pl’f6tsligt tre g’e5nger s’e5 mycket som f’f6re starten. Blodsmak i munnen. Skoskav p’e5 h’e4len. Mera svett. Det enda sk’f6na med upplevelsen ‘e4r hemkomsten. Sj’e4lvsp’e4keri i v’e4rsta lutheranska andan. Hedonisten i mej kommer nog aldrig att kunna ge mej f’f6rl’e5telse. Read more
