Glad midsommar! Vad är det för en människa som skickar ut nyhetsbrev på självaste midsommarafton, tänker du nu. Jag har ingen annan ursäkt än att jag tycker det är kul att skriva och att jag känner att det vore orättvist mot alla betalande prenumeranter om jag inte höll vår överenskommelse om att skicka ut ett nyhetsbrev varje fredag.På tal om det, tack alla ni som betalar för nyhetsbrevet, som kommenterar, delar och tipsar era nätverk om Fredagslänkar! Det uppskattas. Om du gillar innehållet, slå till och bli en betalande prenumerant. Lördagen den 14 juni marscherade miljontals amerikaner genom sina städer med slagord, trumrytmer och plakat med finurliga texter. I New York, Denver, Charlotte, Portland och Los Angeles fylldes gatorna av människor som tröttnat på att se demokratin monteras ner, institution för institution. Det var en protest mot Trumpadministrationen, mot massdeportationer, mot Nationalgardets närvaro på civila gator – men det var också något större: en påminnelse om att den amerikanska idén aldrig byggde på kungar. Och aldrig ska göra det heller.Samtidigt höll president Trump en militärparad i Washington för att fira både arméns 250-årsjubileum och sin egen födelsedag. En uppvisning i pomp och maktsymbolik, medan landets gator sjöd av motstånd och folkligt missnöje. Över hela landet viftades samtidigt amerikanska flaggor, andra bar skyltar med texten “Fight oligarchy”, “The only minorities destroying this country are billionaires” och “Deport the mini-Mussolinis”. Det var högljutt, folkligt och till min stora glädje: mestadels fredligt.Erica Chenoweth är statsvetare vid Harvard och har analyserat över 300 protestkampanjer från 1900-talet och framåt. Hennes slutsats är enkel: Fredliga rörelser har dubbelt så stor chans att lyckas som våldsamma, och när 3,5 procent av befolkningen engagerar sig aktivt har ingen rörelse någonsin misslyckats.Fredligt motstånd fungerar inte för att det är mjukt, utan för att det är smart, brett och tillgängligt. Stora protester skrämmer makten inte med våld, utan med mängd. Det är också därför protesterna mot ICE i Los Angeles förra veckan var så viktiga.3,5 procent av USA:s befolkning motsvarar drygt elva miljoner människor. Fler än hela New York City. Än är protesterna inte där, men det börjar närma sig. I helgen räknar man med att cirka fem miljoner människor gav sig ut på gatorna. Enligt vissa uppskattningar en av de största demonstrationerna i USA:s historia. Här finns några fina bilder från NPR.Så nästa gång någon säger att en demonstration inte gör någon skillnad, att protesterna mest är symboliska, påminn hen om Chenoweths forskning. Det var fredliga demonstrationer som gjorde att Marcosregimens fall i Filippinerna. Om Rose-revolutionen i Georgien. Om Estlands självständighetssång, där hundratusentals människor sjöng förbjudna sånger i protest mot Sovjetstyret. Och såklart om No Kings Day i juni 2025. Det börjar alltid med några få och blir en kraft som inte går att ignorera när tillräckligt många reser sig. Håll tummarna för att amerikanerna gör det.
