Ironiskt nog var det relativt ljus när jag kom hem den här årets nästmörkaste dag. Jag beslöt mig omedelbart för att jogga nere vid havet. Vågar inte göra det när det är beckmörkt ute. Vattnet var ovanligt högt efter flera veckor av ihållande regn och en temperatur som vägrar sjunka under nollan. När jag närmade mig Café Ursula noterade jag en kvinna som försökte ta iland i en liten roddbåt . Eftersom vattnet låg så högt och vågorna kastade roddbåten fram och tillbaka mellan kajen och bojen bakom båten var det ett ganska utmanande uppdrag. Jag stannade, slet av mig hörlurarna och frågade kvinnan om hon ville ha hjälp. Det ville hon gärna. Medan jag assisterade henne berättade hon att hon jobbade i en av ateljeerna på Stora Räntan och rodde till jobbet varje morgon. Vissa dagar var svettigare än andra. Det tog oss ungefär en kvart att få henne i land och förtöja båten. Sedan önskade vi varandra en god jul och jag sprang vidare. Read more
