Emily skriver så här:“Inredning är ett intressant ämne! Är det fult att vara intellektuell och extremt inredningsintresserad? Kan man å andra sidan påstå att det inte alls är problematiskt? Själv älskar jag inredning och tänker att till en viss del kan jag inte rå för det:). Det är sådant som sticker eller smeker mitt öga, jag kan inte undgå att se hur det är inrett och reagera på det, så har det alltid varit. Dessutom älskar jag att vara hemma. Inredning kan vara en konstform eller en skön hobby. MEN. Det är ändå lite problematiskt att ha en hobby där det finns så starka marknadskrafter bakom. Där det finns en stark kultur av att slänga gammalt och skaffa nytt. Inredning är inte den enda hobbyn med det problemet men visst är det en skillnad mot att läsa böcker, sådär konsumtionsmässigt. Fast jag hörde just att Claes Andersson lär ha 160 hyllmeter böcker hemma, så visst kan man konsumera där med. Om han har Stringhyllor eller inte förtäljer inte historien.”Bra fråga! Jag tror att människor är en kombination av massor av saker, folk är ytliga, intellektuella, smarta, roliga, tråkiga, generösa och what not. Ett inredningsintresse utesluter inte djup och analys. Det som jag tycker är intressant är de marknadskrafter som du nämner som ligger bakom. Hur de skapar ett sug efter nya grejer och nya stilar(en kan såklart shoppa inredning på secondhand). Är det verkligen fri vilja (vad nu sen det är) eller påverkas vi från kommersiellt håll att köpa nya soffkuddar inför våren? Read more
