Jag älskar verkligen att Helsingfors är så litet. När jag glider fram längs med gatorna känns som att promenera genom byn och hälsa på mjölnaren, slaktaren, skomakaren och Krösa-Maja. Har också sprungit in i tre stycken före detta-pojkvänner (de gick ej i armkrok som ni kanske nu föreställer er, såg dem vid tre separata tillfällen. Alla hälsade glatt). Att promenera från lunchträffen till kommunikationsbyrån tar mindre än tio minuter, sedan ner via Södra hamnen och till Salutorget och tillbaka till Bulevarden på en kvart. Och överallt sitter och går det bekanta. Dessutom skiner solen och man kan köpa ärter för tre euro litern OCH hänga lite mer med Sonja och valpen Elsa.Där ser man, inte heller Helsingfors är mardrömmarnas stad. Read more
