Oj oj oj, hörni. Det fanns en ljuspunkt i den här annars ganska mörka dagen. Jag tog en lång och skön promenad med Sara från Tur- och returpodden. Resten har varit under all kritik. Majlis fick i förrgår natt nåt slags vinterkräksjuka och spydde ner hela sängen. Flera gånger. Nåja, en natt är ingen natt, tänkte jag, men så gjorde hon samma sak inatt och hela dagen. Vi måste inte gå in på några detaljer, men jag har varit involverad i många olika sorters kroppsvätskor. Jag har också gått omkring med en fantomlukt av mjölkspya i näsan hela dagen. Barn blir ju inte mindre sugna på att man ska hålla dem i famnen när de är sjuka så jag har skrivit med enbart en hand i dag. Det var efter att jag raderat ett helt kapitel och drygt 30 000 tecken som jag började gråta. Tidtabellen på det här manuset är otroligt tight och jag har liksom inte tid eller lust att skriva om. Men det gör jag ändå. Jag hann i all fall få ihop en kort text om #metoo och män som är ledsna på Amerikabloggen. Dit med er, här är det dålig stämning. Read more
