I går tog jag en Lyft till restaurangen/klubben Delilah i West Hollywood för att äta middag med Cissan, Anitha och Anne. Min chaufför berättade att han vuxit upp i ett slags konstnärskollektiv, på gränsen till sekt, utan rinnande vatten och där folk var mycket intima med varandra. Sedan hade han blivit kär, följt en tjej till L.A. och här var han nu. På vägen hem igen åkte jag med en man som beskrev sig själv som ryskjude och praktiserande buddhist sedan tio år tillbaka. När jag sa att jag är född i Helsingfors berättade han att hans mamma jobbat på Fazers kontor i Los Angeles och att han älskade de där äggen som såg ut som vanliga hönsägg, men var fyllda med choklad. “Mignonägg!” Utropade jag och eftersom jag precis fått ett gäng i present sprang jag in och hämtade ett åt honom när vi kommit fram till min adress. Han blev jätteglad, skickade en bild på ägget till sin mamma och efteråt märkte jag att han inte tagit något betalt för skjutsen. Min dröm är att göra ett reportage eller varför inte en antologi med folk som kör Lyft, Uber eller någon av de andra färdtjänsterna. Hittills har jag inte träffat en enda med en tråkig berättelse. Att sitta på tumanhand med en främling under i medeltal en halvtimme är också en ganska spännande situation. Det är sällan jag pratar med folk jag inte har en enda gemensam bekant med och som ibland (fast ärligt talat ganska sällan) har en helt annan världsbild. Ni då, när satt ni i minst 30 minuter och talade med en total främling? Read more
