Min syrra hälsade på i Stockholm med sina barn och när vi promenerade genom Skansen sa hon något om en instagrammare som skrivit om hur jobbig hennes sommar varit, trots att den sett underbart enkel ut på skärmen. Jag blev lite provocerad av den här, ursäkta, väldigt grunda spaningen. Klart som fan livet verkar lättare och snyggare på instagram. Sedan tänkte jag vidare och kom fram till att vi VET vissa saker, men när vi inte stannar upp och analyserar just dessa är det lätt att vår hjärna lurar oss.Så här: man scrollar på sociala medier, ser vackra stränder, lyckliga par, båtutfärder, snygga bikinin, barn utan chokladglass på tröjan och inte en enda mygga. Ens hjärna reagerar spontant med att jämföra ens eget liv. Alltså jämföra ett kurerat flöde med verkligheten. Det råder såklart en obalans här. Och vi vet det, men det kan vara bra att regelbundet påminna sig själv om det.Därför kan jag flika in att vi haft det härligt, men också väldigt stressigt. Att köra triangeln Stockholm-Finland- Skåne två gånger har inneburit många långa transportsträckor. Att leva i kappsäck i två månader är också utmanande. För att inte tala om att tränga in fem personer och en varghund i en tvåa. Man älskar samtliga, men det är ganska trångt stundvis. Jag har också stressat över att tiden går, alla blir äldre och känt ett stort vemod över livets gång. Jag brukar resonera att det är bra att känna också jobbiga känslor och att vemod verkligen inte är den sämsta, men det har varit en känslomässig sommar på det stora hela.
