Träffade en kollega som jobbar på en helt annan tidning än jag. Hen berättade att kulturen på redaktionen hen tidigare jobbat på var att anställa folk med stark tävlingsinstinkt och som liknande varandra så mycket som möjligt. Tanken var att få folk att konkurrera och på så sätt skapa bättre resultat. Och det funkade visserligen för företaget, men stressade halvt ihjäl journalisterna.Under de senaste veckorna har jag blivit bemött med väldigt mycket kärlek och välvilja. I dessa tider då folk i mediabranschen sitter löst på sina jobb är det inte en självklarhet. Under dåliga tider är det lättare att bli missunnsam, avundsjuk och kanske till och med ta till fula trick. Men istället upplever jag att folk hejat, hashtaggat sisterhood, tipsat, lyft och rekommenderat. Alltså inte bara mig, utan folk omkring sig. Att vara generös är inte samma sak som att vara okritisk eller lismande. När man rekommenderar en annan människa för ett uppdrag lägger man ju sig själv också i blöt. Ingen vill ha en dålig rekommendation. Är man bjussig med tips och trick tenderar andra att vara generösa tillbaka OCH man får alltid god feeling av att vara bjuda. Det blir en win win, som Nalle Wahlroos kanske skulle ha formulerat det. Det finns givetvis bra konkurrens och ingen organisation mår bra av folk som bara kysser varandras rövar, men äh ni fattar vad jag menar.Så om jag får tillägga en grej till min temahöst (det första temat är ju som bekant att säga till) är det att vara generös. Read more
