Här kommer ett ganska känsligt inlägg, ibland kommer livet nämligen med överraskningar. Tidigare i år visade det sig att det bor en liten människa i mig. Eftersom Maggan och jag alltid tänkt oss att ett barn är perfekt för vår lilla familjeenhet tog det en tid att vänja sig vid tanken på att vi kanske skulle bli fyra. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte stundvis kände panik och ångest. Sömnlösa nätter och funderingar kring vad detta innebär. Men tiden gick och nu känns det väldigt bra. Åtminstone nästan hela tiden. Jag är sannerligen inget stort fan av att vara gravid eller intresserad av att diskutera graviditet, min kropp eller småbarn med alla som har erfarenhet av att ha eller själva varit barn. Däremot är jag ett fan av barn gjorda av Maggan och mig. Svårt att frånse att det är ett litet mirakel. Så här är jag nu för nån vecka sen: straight outta vecka halvvägs till beräknat datum. Read more
