Jag hasar iv’e4g fr’e5n s’e4ngen, genom den stora nedsl’e4ckta l’e4genheten, fram till badrummet f’f6r att borsta t’e4nderna. P’e5 v’e4g tillbaka s’e4ger jag n’e5t till Magnus som ligger under t’e4cket i s’e4ngen. Han svarar inte. Jag best’e4mmer mej f’f6r att i natt st’e4nga melland’f6rren till tamburen. Jag sparkar bort lite v’e4skor, korridoren ‘e4r fortfarande mycket m’f6rk, och drar fast d’f6rren. Jag f’e5r en obehaglig k’e4nsla av att n’e5gonting ‘e4r fel. Allt ‘e4r tyst. Jag h’f6jer l’e5ngsamt blicken och ser en man st’e5 blickstilla mot den vita v’e4ggen bakom d’f6rren. Mitt liv rusar i fast forward framf’f6r mina ‘f6gon. Allt ‘e4r tyst. Allt ‘e4r stilla. Jag skriker*. Magnus stiger fram och ber om urs’e4kt. Jag m’e5ste s’e4ga att min man har ett oerh’f6rt d’e5ligt sinne f’f6r humor. *och h’e4r m’e5ste jag po’e4ngtera att jag sannerligen inte ‘e4r en skrikande mes, men man F’c5R inte g’f6mma sig i en m’f6rk l’e4genhet med syfte att yxm’f6rda eller skr’e4mma mej. Read more
