I dag lunchade jag med en kompis från gymnasiet. Hon hade åkt på utbyte till Santa Monica som tonåring och kom nu, 22 år senare, tillbaka för att hälsa på sin lokala familj. Vi lunchade på Oysterette och började oväntat fort tala om hur man ska tala om sex med sina barn. Min kompis, Maria, sa det så bra: Att svara ärligt när barnen frågar, men liksom bryta upp samtalet i små delar. Alla detaljer behöver liksom inte komma med en gång. Vill minnas att Cissan hade en feministisk vinkel på det: Istället för att alltid låta mannen vara den aktiva och kvinnan den passiva (ursäkta heteronormativiteten) så kan en variera lite och säga att kvinnan sätter sig på snoppen. Vi kom överens om att det ändå bra att ha det första snacket relativt tidigt lika mycket för att själv öva sig på att prata naturligt och avslappnat om sex (föreställer mig att det är kan vara svårare att första gången ta det på tal när barnet är 14). Tycker att en stor del av föräldraskapet handlar om att själv öva sig på att leva på ett visst sätt. Träna på att bli en lite bättre och smartare människa inför sina barn. Jag var verkligen inte färdig som mor och person när Vidar föddes. Ibland känns hela föräldraskapet som ett stort experiment i realtid. Jag brukar tänka på det när folk tvärsäkert förklarar hur det är att ha barn, vad de ska äta, när de ska sova och hur de ska bli behandlade. Att också de här bombsäkra personerna bara har erfarenhet av ett visst antal år som förälder och barn. Att de också experimenterar. Jaja, en annan bra grej som min kompis sa i dag var att när ungarna blir stora nog att börja ha sex ska hon ha en stor burk proppfull med kondomer framme i köket/badrummet/hallen. Alltid tillgänglig och världens naturligaste grej. Ungarna ska inte behöva smussla eller slösa på sina fickpengar eller värst av allt: skippa den. Read more
