Det är kanske nåt med våren, men det känns som om folk omkring mig fäster extra mycket fokus på livet och döden och meningen med hela skiten. Linn skriver om vad hon skulle göra om hon bara hade en begränsad tid kvar att leva, Nord & Francke diskuterar i den senaste podden livet och om det blev som du förväntade dig, en god vän fyller 42 och ordnar fest med temat Meningen med livet (för det är ju 42) och i en hemlig Facebook-grupp frågar någon om de andras bucketlists. Mitt eget liv blev inte som jag föreställt mig det, eller ärligt talat hade jag inte föreställt mig något specifikt. Aldrig drömt om ett eget hus till exempel, det är i dag snarare motsatsen till framtidsdröm. Om jag var tvungen att sätta ihop en bucketlist skulle den se ut så här: Bo i Buenos Aires igen. Skriva roman nummer två. Äga en häst (och verkligen ha råd med det). Ta fallskärmshopparlicens (har bara tandemhoppat). Tillbringa minst en månad varje år i tropiskt klimat. Ta med min mamma och pappa (fast olika gånger) på en lyxsemester. Bli riktigt jävla bra på att surfa. Nu är jag såklart extremt nyfiken om vad som står på era bucketlists. Jag föreställer mig förreste att ett bra lifehack är att vara dumglad och ha minne som en guldfisk. Fort som attan glömma bort alla oförätter och skriva om historien så att allt slutade ganska lyckligt -trots allt. Magnus, som ju är väldigt glad och anpassningsbar, är visserligen en långsint jävel, men det tyder väl bara på att det finns många sätt att gilla livet och läget. Read more
