Imorse talade jag länge med Cissan. Hon sa att det är så skönt att c-situationen eliminerat en massa beslut. Jag fattade vad hon menade, människan är lyckligast inom ramar. Är man tvungen att ständigt gå omkring och fatta beslut om hur man ska leva, vad man ska göra, hur man ska förhålla sig blir man stressad och orolig. Den extrema FOMO:n på t.ex. Tinder där det alltid finns ett eventuellt bättre alternativ efter nästa svep (obs, hörsägen. Missade Tinder själv pga av gift sedan 2009). Alla beslut blir jobbiga eftersom man är medveten om att det kanske finns ett ännu bättre bakom nästa hörn. Ett begränsat antal alternativ = Lyckligare människa. Jag strösslar in lite bilder från vår staycation medan jag svamlar på. Den här krisen ger oss mycket skit, men också möjlighet att fundera på vad som är viktigt för oss (kramar, gå på restaurang med vänner, konserter, sommar i Norden!). En chans att se över livet och bestämma oss för hur vi vill ha det när pandemin är över och vi återgår till det nya normala. Fågelskådning har tydligen blivit populärt och folk ringer till naturprogram och berättar om att det finns ovanligt många humlor i år. Egentligen finns det inte fler humlor än vanligt, men folk har tid att se dem nu. Det är ändå ganska fint. Att folk idkar mindfullness utan att veta om det själva. Maja och jag kommer att ordna ett Friday Lab retreat den 27 juni. Det var meningen att det skulle bli en fysisk samling under två dagar, men på grund av omständigheterna gör vi det online under tolv timmar. Alltså såklart inte tolv timmar framför en skärm, men ändå tillsammans. Det kommer att bli otroligt bra, jag berättar mer snart, men det jag ville prata om nu var att temat är att se över sin vardag och forma den så den blir så hållbar, värdefull och rolig som möjligt. Att inte forcera sig genom vardagen på autopilot medan man väntar på att det ska bli helg och semester. Det ska vår retreat handla om. Stanna upp och fundera på vad man gillar. I någon av de (amerikanska) poddar jag lyssnade på sade en framtidsforskare att folk kommer att flytta från städerna ut på landet och att det kommer att ge möjlighet för konstnärer, invandrare och kreatörer att bo i städerna. Det i sin tur kommer att ge ett uppsving åt kreativiteten och livet i storstäderna. Alltså motsatsen till gentrifiering. Hen sade också att folk kommer att laga mycket mer finmat hemma och försäljningen av kokböcker kommer att växa. Matinfluencers kommer att bli ännu större. Restauranger och speciellt fine dining kommer delvis att försvinna och folk kommer alltid att beställa pizza hem eftersom pizza är den perfekta take out-maten. Folk kommer också generellt att vara mindre sjuka på grund av att vi är så mycket mer noga med hygienen sedan c-tiden. Personligen tror jag att man kommer att äta mindre kött. Industriell djuruppfödning och pandemier går hand i hand. Det finns dessutom väldigt bra alternativ till djurkött. Den veganska Impossible Whopper som jag åt tidigare idag är hur god som helst. Nu är det så länge sen jag åt en köttburgare att jag inte kan avgöra om den smakar exakt som dött djur, men tror faktiskt det. När jag var ute och sprang lyssnade jag på det senaste avsnittet av podcasten Dystopia som handlade om hur demokratin blir svagare under kriser som denna. Mycket intressant om övervakningssamhället och hur vi faktiskt kan bromsa pandemin och ändå hålla koll på våra fri- och rättigheter. Som statsvetare tycker jag att det var sjukt intressant och jag tror att ni också skulle uppskatta den. Tråkigt att avsluta med en dystopisk spaning, men som de säger i podden: vi är alla samhället och kan påverka det. Frågan är kanske inte bara hur vi vill vara som människor, utan hurdant samhälle vi vill leva i. Read more
