D’e5 jag bodde i Holland h’e4ngde jag (av n’e5gon outgrundlig anledning) v’e4ldigt ofta med ett g’e4ng italienare. N’e4r man umg’e5s med folk som talar d’e5lig engelska modifieras ens eget spr’e5k till det s’e4mre och efter en tid m’e4rkte jag att jag kommunicerade med s’e5 f’e5 ord som m’f6jligt och skr’e4mmande ofta lade till ett “eeeh” i b’f6rjan av meningarna. F’f6rst irriterade det mej oerh’f6rt, men efter en tid f’f6rstod jag det genialiska med t.ex. uttrycket “What is?”. Bara genom att ‘e4ndra tonfallet lite kan “What is?” betyda o’e4ndligt m’e5nga saker. Argt tonfall, rynkad panna: “H’f6rdudu, vad tror du att du h’e5ller p’e5 med j’e4vla pucko?” Mjukt, oroat tonfall: “Jag tycker att du ser lite ledsen ut, har det h’e4nt n’e5gonting och i s’e5 fall: kan jag hj’e4lpa till?” Flirtigt tonfall: “Heeeej, vad s’f6t du ‘e4r, jag skulle g’e4rna l’e4ra k’e4nna dej b’e4ttre. Vad s’e4gs om en drink?”. F’f6rv’e5nat tonfall: “Oj, jag hade verkligen inte v’e4ntat mej att klockan skulle vara s’e5 mycket. Det ‘e4r nog dags att ‘e5ka hem nu”. Mycket praktiskt. Read more
