Tredje dagen av Annes biktblogg och jag börjar själv känna mig lite hämmad i att skriva inlägg. Vågar inte berätta nåt som kan uppfattas som skryt, tjat eller Paolo Coelho-citat. Här kommer isteället en menlös och oskyldig bekännelse: När folk kommenterar elakt på Alfamamman eller mailar mig osakligt och aggressivt när jag tyckt fel i tidningen brukar jag svara (antingen per mail eller kommentar) med en fruktansvärt trevlig, dumsnäll hälsning och avsluta med att önska skribenten en underbar dag. Känns grymt tillfredsställande. Read more
