Idag har jag funderat mycket på hemmafruvarande och att vara duktig. Det kan bli ett långt inlägg, men bear with me. Jag tror att 80-talisternas hemmafrusug delvis beror på att vi lever under så hård press. Folk jobbar sjukt mycket och utanför arbetet ska man dessutom vara snygg, ha massor av tid för barn/vänner, baka cupcakes, jogga och joga, bjuda hem folk till sitt Elle interiör-hem och ha fantastiskt sex med sin partner. Jag tror inte heller att det är en slump av hemmafrulängtan kommer just nu. Massor av kvinnor är framgångsrika i sina jobb, men när de kommer hem gör de merparten av hushållsgörat, kommer ihåg födelsedagar och inköpslistor och dagisutflykter. Istället för att dela gör nu massor av kvinnor det kvinnor alltid har gjort och förvärvsarbetar dessutom. Jämställdheten har kanske kommit pikulite längre inom arbetslivet än hemma. Inte undra på att folk får ångest av livet. Jag är själv fången i den här duktighetsfällan. Istället för att sitta hemma med Vid, äta choklad, titta på filmer och ta det lugnt, jonglerar jag med minst fem olika projekt samtidigt. Typ: titta på mig! Jag är sjukt kreativ och produktiv och duktig och jämställd! Och en jävligt dålig förebild för folk som känner dragnig mot duktighetsfällan. Hur ska vi lösa det här då? Nå, sluta inte jobba. Pengar är tyvärr makt och det är bra för självförtroendet att kunna försörja sig själv. Dessutom kan det till och med vara roligt att jobba. Var istället stränga hemma, dela på hushållsarbetet, jämför er inte med andra människor (vissa vill och har kapacitet att göra mer, andra är stora hedonister som tycker om lugn och ro och vin) och jobba framförallt inte ihjäl er. Få arbetsgivare är verkligen värda det. Read more
