Regn. Det finns f’e5 saker som ‘e4r lika sk’f6na som att ligga under dunt’e4cket och mysa d’e5 man bor p’e5 ‘f6versta v’e5ningen och kan h’f6ra regnet smattra mot taket. Tyv’e4rr infaller regniga sovmorgnar alldeles f’f6r s’e4llan. Tisdagar ‘e4r t.ex. v’e4ldigt d’e5liga mys- och-frukost-i-s’e4ngen-dagar. Iallafall f’f6r oss sj’e4lvsp’e4kande lutheraner. Anyway, denna tisdag steg jag lydigt upp klockan 08.00, gick ut och forcerade regnet, jag tog t.o.m. med mej ett paraply. Vanligtvis mots’e4tter jag mej paraplyer. De ‘e4r n’e4mligen ett dj’e4vulens redskap-man blir ‘e4nd’e5 blir ganska v’e5t-man uts’e4tter hela tiden andra f’f6r risken att f’e5 sina ‘f6gon utstickna-paraplyer v’e4nder sig ut och in precis n’e4r det regnar som v’e4rst och nordanvinden samtidigt p’e5minner oss om att vi bor p’e5 Nordpolen.-och som om inte detta skulle hj’e4lpa f’f6rsvinner dessa helvetesmaskiner s’e5 fort man sl’e4ppt taget om dem -Poff- s’e5 ‘e4r de borta. Min gamla v’e4n Joni sade: an umbrella is never really yours, it’s just a loan from the universe. Och han har antagligen r’e4tt, hittar man ett paraply f’e5r man l’e5na det s’e5 l’e4nge man beh’f6ver det. Read more
