Jag har ridit så sjukt mycket den här veckan. Alltså flera hästar om dagen. Tagit dressyrlektioner, tränat otränade kusar, ridit treåringar som ännu är ovana vid person på ryggen osv. Det har givetvis varit härligt. Min puls har gått ner till sina vanliga 45 slag i minuten i jämförelse med 60 de två senaste veckorna (tack vare eller på grund av AppleWatch jag fick av Magnus vet jag alltid var min puls ligger). Så vidrigt att vakna mitt i natten av hjärtklappning. Jag har också hängt en del på Twitter och när en (snygg och cool) singeltjej jag följer skrev att samtliga killar som raggar på henne säger att hon inte är som andra tjejer gick mina tankar såklart till att det är lite fint för kvinnor att inte vara som andra kvinnor eftersom kvinnor generellt har låg status. Ni vet hur alla som vill skryta om hur coola de är säger att de som barn varit pojkflickor, men ingen någonsin skryter om att ha varit en flickpojke. Kvinnor som inte är som andra kvinnor (krävande, hysteriska, besvärliga, mesiga, omständliga) är bra kvinnor. Det som Gillian Flynn kallade “The Cool Girl” i sin bok Gone Girl. (Eller är det bara jag som överdriver och tolkar allt genom mina feministiska linser? Fem procent av mig tvivlar alltid på mina egna spaningar). Jag funderade en stund på om kvinnor raggar på män med komplimangen “du är inte som andra män”. Gör man det? Eller säger man, du är speciell för mig? Så länge sen jag varit med i just det spelet att jag glömt hur man gör. Alla män och kvinnor och andra kön är såklart unika som individer, men som grupp kommer vi med vissa fördomar och i vår kultur innebär det i praktiken att kvinnor värderas lite lägre än män. Eller? Read more
