P’e5 fredagen flyttade Guitar Hero in till Munkholmsgatan 6. Jag t’e4nkte f’f6rst beskriva spelet med klassikern “b’e4ttre ‘e4n sex”, men det k’e4ndes or’e4ttvis p’e5 n’e5t s’e4tt. Dessutom har jag ju ingen aning om vad f’f6r sorts tricks som sker i era k’e4rleksn’e4sten. Om jag s’e4ger knark, skildrar det kanske b’e4ttre vad jag k’e4nde d’e5 jag lyfte upp gitarren och b’f6rjade spela. V’e4ldigt beroendeframkallande knark. Gl’f6m braja, nu snackar vi h’f6gklassiskt bolivianskt kokain. Jag spelande tills mina fingrar domnade och det var med all min viljestyrka koncentrerad i en enda r’f6relse jag tvingade mej sj’e4lv att ge ‘f6ver gitarren d’e5 det var g’e4sternas tur att spela. Ingenting betydde n’e5gonting f’f6rutom de gr’f6na, r’f6da, gula och ibland bl’e5* symbolerna som sk’f6t fram p’e5 sk’e4rmen. Om n’e5gra veckor kommer man att hitta mitt mumifierade skelett framf’f6r tv:n, krampaktigt kramande gitarren och med ett f’f6rvridet leende p’e5 mitt dammiga kranium. Vill ha meeeraaa…. *funny you should ask: jo, jag kom vidare fr’e5n easy-niv’e5n under USA-turn’e9n ig’e5r kv’e4ll. Read more
