Yllet filosoferar skrev denna fråga: “Vad har ni för relation till alkohol och Majja? Att du och Mange dricker ibland har ju framgått, ni har varit på fest och är lite bakis osv, men hur dricker ni när kidsen är med? HAHA. Nu låter detta helt moraliserande vilket det absolut INTE är. Men det är så olika hur folk gör, en del dricker ju inte alls när barnen är med och en del gör absolut ingen skillnad. Jag gör ingen skillnad sorgligt nog, detta beror på att jag helt tappat förmågan att festa. Jag slutar dricka efter ganska lite. Och eftersom ni ju bor där det är lagligt att röka på så tänkte jag hur ni gör med det? Har ni kvar någon nordisk detta-är-inkörsporten-till-rökheroin-och-ond-bråd-död-inställning eller är ni mer liberala? Och obs, fattar om det är personligt. Och en annan sak! (gud nu kommer jag ju på massor!) Läste hos Jenny att hon blivit mammaskammad och du kanske har någon idé på hur fan ska en agera? Jag har två lägen, antingen attack, härjar och blir aparg eller så sluter jag mig och blir helt ledsen och ifrågasätter mig själv och mitt föräldraskap ännu mer, det är ju inte som om att jag alltid är på topp. Men inget av dem känns ju som.” Bra fråga! Jag är som du, dricker typ två glas och vill sen vill jag inte mer. Blir fruktransvärt störd på sprithetsare. Uppenbarligen är jag en tråkig och icke livsbejakande person också i det här fallet. Ungefär två gånger om året blir det fest, inte sällan då när jag reser med vänner eller går på storfest. Våra barn har aldrig sett oss fulla. Det sagt dricker vi ofta vin till maten och öl i bastun, har aldrig ens tänkt tanken att inte göra det på grund av barnen. Gällande gräs är vi liberala, men sitter inte hemma och röker på. Jag läste också att Jenny blivit mammaskammad och blev illa till mods. Jag tycker absolut att man ska våga säga till om det, men jag känner och följer Jenny och det finns ingenting som tyder på att hon inte skulle ta hand om och älska sina barn på bästa möjliga sätt. Jag tror att mammaskammandet inte sällan kommer från att vilja sätta dit en annan kvinna. Eller att en person gör något på ett annat sätt än en själv och det provocerar för det öppnar upp en massa andra alternativ att agera som förälder. Lättast skulle det ju vara om det fanns ETT RÄTT SÄTT och alla andra var fel. Men människor är olika. Tänker att eftersom barnen hör till det viktigaste i ens liv är det klart att man blir ledsen om någon ifrågasätter en sätt att ta hand om dem. Men som du säger, ingen är på topp hela tiden. Tänker att man kanske kan ta en kort, kort stund där man funderar om det ligger nåt i kritiken om svaret är nej bara avfärdar man det. Man kan ju föreställa sig att en vän befinner sig i motsvarande situation och fundera på vad man skulle säga hen. Att ta lite distans brukar funka för mig. Fun Fact: Under Vidars första sommar lade jag ut en bild på bloggen där vi hängde i en park. Någon kommenterade att det var oansvarigt av mig att inte ha mössa på ungen. Jag blev så upprörd att jag skrev om det i min första bok Livet & barnet. Jag är med andra ord inte precis avslappnad när folk påpekar fel jag gör i moderskapet. Read more
