Härom dan sa Vidar:“Peppe, jag är rädd för att bli gammal och dö.”Hur svarar man på en sån sak?A la Astrid Lindgren med en förklaring om Nangijala? Eller enligt Lena Andersson, att vi är en summa av våra erfarenheter och handlingar och när vi kommer fram till en viss punkt längre fram i livet är vi inte exakt samma person som i dag och upplever således situationen annorlunda? Därför onödigt att oroa sig redan nu. Eller drar nån grej om att ett alternativ till döden är att bli vampyr?Hur talar ni om döden med era barn? Read more
