Idag är det Martin Luther King Junior Day och ledig dag för kidsen. Eller alla Majlis dagar är ju lediga dagar. Utan att jag själv planerade det blev jag en morsa som håller sitt barn hemma tills ungen fyller fem. Jag ska kanske börja gå omkring med ett milt leende och förklara för folk att “förskolan bara är en förvaringsplats för små barn. De behöver sin mamma. Och varför skaffade man barn om man inte vill umgås med dem?” Det skulle i alla fall bli en otippad personlighetsvändning. Nä, men på grund av pandemi och andra orsaker försöker jag nu jobba med två barn hemma. Det går inte alltid jättebra, men idag hann jag skriva roman i 45 minuter, ha ett möte på drygt en timme med Vad vi vet, köra första sessionen av 90 dagar med Friday Lab (otroligt gäng kvinnor igen. De tar aldrig slut verkar det som, detta är redan den elfte kursen), tvätta, laga lunch och skriva en text. Klockan är inte ens 13. Det är bra eftersom jag tänkte glida ner på stranden snart. Resten av veckan ska det bli kyligare i luften och då blir det inte så mycket strandhäng. Jag har nu nått en plats i mitt LA-leverne då jag verkligen kan njuta av lite regn och kyligare väder. Mysigt med tjocka tröjor och jeans och så vidare. Regn betyder också att det snöar uppe i bergen och tydligen har det varit långa bilköer av Los Angeles-bor som vill visa sina extremt pandemiuttråkade barn snö. Det är liksom det enda man kan göra under lockdownen. Och knappt det. Jag tänkte att vi skulle snacka om helgen. Den var nämligen fin. Det rådde värmebölja här i LA och det passade perfekt med att Vidars surflektioner drog igång igen. Vi tog med en kompis på ritt i Topanga, åt picknick bland djuren efteråt och på söndagen åkte vi in till Silverlake för eftermiddagshäng med några kompisar. Det blåste ganska mycket när vi tog ut hästarna och som alla vet blir hästar lite skraja och extra pigga av vinden i manen. Jag var lite nervös inför att ha två oerfarna ryttare med mig på spåret (Magnus skulle bli sur om jag kallade honom oerfaren, men så länge man måste hålla i sig i sadeln när man galopperar är man inte proffs). Jag valde därför att leda unghästen Spirit och sedan galoppera honom uppför en backe medan de andra stod på marken och höll i sina hästar. Ingen trillade av (inte ens jag som var våghalsig nog att rida barbacka och höll mig kvar trots några små bockar). När vi kom tillbaka dukade vi upp med lite picknick på bordet bredvid hagen och satt sedan och småpratade till det blev kolmörkt. När det bli mörkt i bergen blir det verkligen så mörkt att man knappt ser handen framför sig. Vi kunde höra hästarna mumsa på hö, grisarna grymta och prärievargarna yla på avstånd. Mycket exotiskt. På söndagen åkte vi till Jennie och Zev i Silverlake. Barnen lekte i poolen och vi satt och småpratade bredvid. Jag ångrade faktiskt att jag inte tog med en bikini, det skulle inte ha skadat med ett dopp. Den främsta orsaken till att jag skulle vilja bo i hus med egen pool är att kunna dra av mig kläderna och bada naken när jag vill. Det var den dagen. Vi åkte hem i solnedgången och somnade till Your Honor. Tack för tips! Den är jättebra, men också jättehemsk. Jag är tydligen ganska känslig nuförtiden. Kollar sällan på våld på tv, bara relationer och blir riktigt skakad av död i rutan. Read more
