Jag skämtar och raljerar en hel del över graviditeten och hur jobbigt jag upplever det att plötsligt bli uppfattad som främst en avelsko* och i andra han individ, men på riktigt tycker jag såklart att det är magiskt att Magnus och jag ska få ett kärleksbarn. Det som ändå skrämmer skiten ur mej att jag plötsligt inte har någon kontroll över vad som händer. Jag kan visserligen undvika hallon, Östersjöfisk, vin, linfrön och andra livfarliga förnödenheter. Inte bruka nässpray, hålla spikmattan på tryggt avstånd och absolut inte halka och landa på magen, men sist och slutligen tror jag att det är litet av en flask trygghet. De bästa av blivande mödrar föder sjuka barn och vice versa. Och det är just det som gör mej obehagligt till mods, allt det här ansvaret som jag ändå inte kan kontrollera. Den ambistiösa, jag-vill-vara-bäst-på-allt kvinnan i mej panikerar. Därav ska det bli skönt när Vidde kommer ut och vi åtminstone är två som kan dela på ansvaret. Om ni fattar vad jag menar. *alltså avels-ko. Inte avel-sko. Read more
