Jag började rida på sportlovet när jag var sju år gammal. Det var en snöig vinter och vi red inne i en manege. Varje gång det åkte snö nerför taket på manegen låtsades hästarna bli livrädda, galopperade runt och ungar flög härs och tvärs i utrymmet. Efter att min mamma hjälpt en tjej att få bukt med sitt näsblod vägrade hon komma och titta på när jag red. För obehagligt, sa hon. Sedan dess red jag en eller två gånger i veckan, plus ridläger på sommaren. Önskade mig en egen häst varje jul och födelsedag, prenumererade på Min Häst och läste tusentals hästböcker. När jag flyttade hemifrån och skulle försörja mig själv blev det för dyrt att rida och jag slutade. Tog upp intresset igen nästan tio år senare när jag flyttade till Buenos Aires. Minns att jag tog metron till en av de gigantiska parkerna i Palermo och var lyckligast i världen. Red min ridlärares häst Bingo och började hoppa små tävlingar. Nuförtiden bor samma ridlärare i Cordoba och jag trycker fortfarande på gilla varje gång han lägger upp bilder på Bingo. Mycket fin tid. Flyttade tillbaka till Finland och slutade rida. Tänkte ofta på det, men det blev liksom inte av. MEN nästan tio år efter Argentina flyttade vi till Los Angeles och jag lärde känna Frida som undrade om jag ville följa med henne till stallet. Jovars sa jag nonchalant. Hängde med till stallet uppe i Topanga (det skadar inte att halva vägen till stallet löper längs med Highway One och den andra halvan genom bergen) och dog nästan av lycka. Välmående hästar, superba instruktörer och bra ridsällskap. När jag satt upp på hästryggen igen efter graviditeten kändes det som att komma hem. En lektion kostar 40 dollar. Då anländer vi vanligtvis cirka 45 minuter innan lektionen börjar, hämtar hästarna i hagen (de står ute året om på grund av Los Angeles), ryktar och sadlar dem och träffas sedan på ridplanen. Vi är ytterst sällan fler än fem personer på en lektion. Vill man ha en halvprivat lektion med bara två personer kostar det 70 dollar. Är man sugen på att rida utan lärare kostar det 30 dollar. Oftast rider vi dressyr, men ibland tar vi också en hopplektion. Någon frågade om hur stallen mår om ridningen blir mer populär eller håller på att försvinna, men jag vet faktiskt inte hur det är. Jag tror också att det finns ordentliga prisskillnader mellan stallen. Jag tycker själv att 40 dollar är helt rimligt. Men antar att det finns mycket dyrare ställen där någon ryktar och ställer i ordning hästen åt en. Själv tycker jag om att gosa en stund med hästen innan och efter lektionen. Speciellt min älsklingshäst Tony är som en jättestor kattunge. Att börja rida igen har varit ett av de bästa besluten jag gjort i vuxen ålder. Är så jäkla lycklig varje gång jag kommer hem från stallet. Det är inte bara bra muskel- och konditionsträning, utan också så fint att samverka med så stora djur. Att det räcker med att jag tänker “galopp” för att Tony ska börja galoppera. Hästar alltså, så bra djur. Ni då, vilken hobby är ni mest tacksamma över att utföra i vuxen ålder? (Sova räknas naturligtvis) Read more
