Okej, jag är nu på sidan 435 i Hypnotisören och håller delvis med er. Språket är lite ojämnt och jag får stundvis känslan av att det är en film jag läser. Samtidigt tycker jag fortfarande att det är en underhållande deckare, förlåt kriminalroman. En detalj som jag fäste mej vid var att Joona Linnas språk ofta beskrivs som melankoliskt och sorgset. Nu är jag inte säker på om Linna är finlandssvensk eller finsk som talar svenska*, men ändå. Svenska läsare: låter det melankoliskt då vi finlandssvenskar pratar? Är Mumin ledsen? *ja, det är stor skillnad. Read more
