Nu pratar jag antagligen utifrån min egen bubbla, men det känns som om det kokar kring journalistiken i hela Svenskfinland, eller vadfan världen. Vem får sparken? Stanna kvar? Betalt? Vem konsumerar och vem betalar i pengar versus personuppgifter? Klassaspekten! Hur ska mediehusen göööööra? Det sprakar i mig av lust att prata om detta i podden, men igår när barnet äntligen somnat sa Maggan: “Sorry love, jag ska stiga upp halv sex för att åka till Åbo och spela in TV med gamla människor.” Sedan somnade han till Netflix. Här är jag nu, ensam hemma och full av saker att säga i en podcast. Nåja, ensam och ensam. Istället för att sitta hemma och prata med mig själv hookade jag upp med en före detta kollega (som nyligen emigrerat från Jakobstad till Helsingfors) och gick på barnteater med våra ungar. Alltså inte gemensamma, men det kändes lite som att lajva nyfamilj. Vi gick på Det osynliga barnet på Teater Viirus. Så jäkla bra. Pelle Heikkilä var suveränt bra. Pjäsen är för ungdomar mellan 4-9. Ta era eller nån annans ungar på den, det får en dessutom att känna sig som en bra förälder som utsätter sitt barn för kultuuuur.Viirus bild. Read more
