I mars lever vi verkligen ett klassiskt Los Angeles-liv: Magnus är borta och jobbar hela tiden och jag är hemma med barn och lajvar författare/journalist. Pysslar med mina små gulliga texter, medan min make drar in de stora slantarna. Jag hämtar och lämnar, läser läxor och packar lunchboxar. Byter blöjor och försöker jobba medan babyn sover. Det har bara gått en vecka och jag är helt slut. Åh ensamstående föräldrar eller föräldrar med partners som jobbar och reser mycket: FY FAN VAD NI ÄR HARDCORE som fixar detta! Det är så mycket roligare att INTE vara ensam ansvarig över barn och hushåll. I dag slog det mig förresten att jag i över tretton år nästan dagligen skrivit i det här forumet. Lite svindlande faktiskt. Säger inte att alla inlägg har hållit så hög kvalitet, men jag har i alla fall under de senaste åren ansträngt mig för att det ska finnas någon form av poäng med det jag skriver. I dag på väg på en intervju fick jag för mig att göra en liten filmsnutt. Detta är ju ändå Los Angeles och folk gillar rörlig bild, sägs det. Fine att jag inte ännu är en Guillermo del Toro, men med lite övning ska vi nog få igång den här videobloggen också. No shame. Bara köra. Vardag Santa Monica 2018 from peppe öhman on Vimeo. Read more
