Jag träffade bara Adam Alsing nån enstaka gång genom gemensamma vänner, men blev ändå ganska drabbad av att han inte finns mer. Det är svårt att riktigt fatta magnituden av den här krisen medan man är mitt inne i den. Det finns liksom inga perspektiv. Funderar mycket på hur vi kommer att se tillbaka på den här tidsperioden om två år. Tänkte också på att den här tiden med social (eller i alla fall fysisk) distansering inte bara kan fungera som en transportsträcka till bättre tider. Vi måste försöka göra det bästa av livet också nu. Alltså inte skriva carpe diem ovanför sängen (så illa är det trots allt inte ännu), men vara snälla och förstående mot oss själva och andra. Generösa och förlåtande. Vi tog ungarna ner till poolen och satte oss i varsin strandstol. Jag hade inte tänkt bada på grund av kall bassäng, men det blev så varmt i solen att jag tog ett dopp (i trosor och bh) och märkte att det inte alls var så kallt i vattnet. Tvärtom en otroligt skön känsla av att få dyka ner och simma några vändor. Read more
